som om väggarna rämnar

Idag känns det tomt,sorgligt ,obehagligt...ensamt värre.
Grannens lägenhet är nu tömd och det är en knepig känsla.
Barnen tog med sig alla blommor inte en enda frågade de om jag ville ha trots att det är jag som vattnat dem o plockat vissna blad en stor del av våren o sommaren.
Inte ett tack för all hjälp under 5 år har jag än så länge fått trots att de visste hur mycket jag ställde upp och hur mycket skit jag fick ta.
Jag hoppas de åtminstone säger tack när de är klara annars går skam på torra land.
Grannen ovanpå skall också bort ikväll så här känns lite ödsligt.
Mina låtsasbarnbarn är alla borta idag även det tomt.
Hade egentligen önskat att det fortsatt regna även ikväll för när solen kikar fram är det ofta ett jäkla liv här när en del är hemma typ varannan vecka ...de är jobbiga tyvärr.
De ungar som ej blir sedda hemma eller som det gapas mycket på är enormt högljudda och krävande jämt tyvärr.
Även om det är synd om dom så är det jobbigt att höra på.
Känner mig blääää...och fasar för begravningen av min vän nästa vecka ...ångestfyllt.
Har inte kunnat ta in att hon är död.
Känns som om taket faller o väggarna rämnar....o vem bryr sig? ....ingen verkar det som....

0 kommentarer | Skriv en kommentar

att ta farväl av en döende vän

Förra veckan fick jag en stark känsla och lyssnade till den.
Åkte och köpte lite blommor och ett kort till min vän som jag visste var illa däran.
Hennes man kom o mötte mig i dörren o sa kom in och ta farväl av ....
Det var oerhört starkt och smärtsamt.
Kände knappt igen henne. Hon var skinn o ben och hade åldrats typ 20 år ungefär.
Vi fick pratat en del emellan hennes sömn av morfin.
Det kändes fint att få tala om hur mycket vår vänskap betytt och minnen.
2 dagar senare somnade hon stilla in
Jag har inte riktigt kunnat fatta och acceptera först igår började jag så smått förstå ...om man nu någonsin gör det egentligen.
Hon dog i samma hemska cancer som min mamma och det väcker naturligtvis upp den sorgen o smärtan med som alltid ligger på lut.
Det är så fruktansvärt att en efter en försvunnit ur mitt liv.
Ensamheten känns större än någonsin och det är få jag har att tala med.
Livet är verkligen hårt och skoningslöst och en del människor drabbas hårdare än andra.
Hon hade verkligen fått törnar i sitt liv.
Vila i frid kära vän! <3 tänker på de dina och saknar dig

0 kommentarer | Skriv en kommentar

åt helsike

Just nu känns livet för jäkligt på många vis.
En vän dog nyss och en annan har samma cancer som mamma hade o än så länge har ingen mig veterligen överlevt.
Och en 3e vän behöver snart dialys då den transplanterade njuren är på väg att lägga av.
Livet är grymt o orättvist o jag känner mig mer ensam än någonsin.
De finaste försvinner en efter en.
Ekonomin är också så urusel blir bara sämre o sämre för varje år när allt utom pensionen höjs.
Just nu vet jag varken ut eller in o hur jag skall lösa allt.
Kanske borde jag gå till bolaget köpa 1 flaska o sedan gå till soss o vifta med den så kanske pengar dyker upp.
Tappat synen o behöver nya glasögon;restskatt vilket är så märkligt när man har så låg inkomst.
En granne gnäller över att han snart måste jobba men han har kunnat gå hemma i 8 -9 månader o leva på de feta löner han haft...är det rättvist? jobba typ 2-4 månader per år o sedan vara ledig o ha det bra.
Förstår mig inte på lata folk o de som gnäller som är friska o kan jobba o tjäna bra dessutom.
idag kommer alla sorger över mig .som en svart ridå ...tungt och nu är det storhelg igen vilket jag hatar även om jag är bjuden till vänner..vet dock ej om jag orkar åka då det är massa barn o vuxna o ett himla liv.
Orkar inte längre med sådant hur trevliga många än är.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

när en vän tar livet av sig del 3 -fairylady

När någon avslutar sitt eget liv utan en förklaring ..ett brev till de som brytt sig i alla år tycker jag det är oerhört egoistiskt.
Jag hade behövt det där brevet.

Jag har själv befunnit mig i liknande situation många ggr. men tänkt att de som ville mig väl eller de som var jävliga tex pappa o ena syrran o en del av släkten skulle få  ett brev.
Jag brukar också skriva dagbok...kanske någon skulle ha nytta av den när jag är borta. Denna vän hade oerhört mycket stöd av sin familj,släkt o "vänner" vilka som nu egentligen var det? de fanns ju ej där när huset byggdes eller pojkarna var små eller när hon skiljde sig.
Jag är också en komplicerad människa på många vis det vet jag men jag brukar vara ärlig även om det i mångas ögon är obekvämt.
Jag avskyr oärliga människor...fega...falska då är jag hellre ensam.
Och just nu känner jag mig ensammast i världen,fel,utan kärlek o respekt ,utan omtanke.
Folk jag stöttat när de mist anhöriga kan inte ens lyfta luren...det är verkligen att vara egoistisk men kanske har jag lärt mig nåt....att tänka på mig själv o vad som är bäst för mig i första hand förutom mina älskade låtsasbarnbarn på gården här som förgyller livet o som är ärliga och spontana och visar ilska,glädje,sorg,bus,frustration...allt det som många vuxna stänger av hos sina barn och sig själva.
Var rädd om varandra och andra ...imorgon kan det vara försent.<3


0 kommentarer | Skriv en kommentar

när en vän tar livet av sig del 2 -fairylady

Fortsättning på del 1..

När jag skrev musik var hon min största supporter...hon älskade när jag sjöng och grät nästan varje gång.
Hon släpade med mig till lokalradion efter min första skivinspelning där hon var med i studion o lyssnade alla timmar.
Hon älskade en låt mycket som jag senare i hemlighet spelade in o gjorde en skiva till henne i födelsedagspresent.
Jag har ringt henne genom åren och även erbjudit mig laga mat o det jag klarar när jag fick veta hur handikappad hon blivit .
Just nu behöver jag det inte sa hon bara.
Hon hörde aldrig av sig men har fått veta att andra som aldrig hjälpte till när hon byggde huset o som aldrig ställde uppo hon snackade skit om en hel del umgicks hon med sista åren.
Det gemensamma de hade var väl denna flummighet 

Med det säger jag inte att det inte existerar men att det är 
här och nu på jorden vi lever.

Jag säger inte att jag är felfri eller enkel människa verkligen inte .
Just min ärlighet har stjälpt många relationer och jag har också större delen av livet dragit till mig människor som varit missbrukare...inte alla men en del,trasiga människor,oärliga människor,fega människor.
På grund av min egen barndom o allt svek,allt sjukt,allt gränslöst så har jag (o gör fortfarande inte helt än ) inte satt gränser,värdesatt ,mig själv,lyssnat på min kropp o mina behov. 
Jag borde inte med de skadorna jag redan hade i min kropp ställt upp så mycket för henne fysiskt som jag gjorde o för andra med tyvärr...
Jag hade sååå ont men sa inget o visade inget utan ville ställa upp till 150 procent.
Visst värdesatte hon det ibland.

Det sägs vara fult att pratat illa om de döda  men jag tycker det är fulare att svika en vän utan en förklaring.
Jag kan förstå att hon avslutade sitt liv med det hon hade sista åren men det gör mig så ARG!!! o sårad o ledsen att hon inte lämnade ett brev till mig med en förklaring.
Betydde jag så jävla lite???!!!

Jag har själv varit på väg att avsluta mitt eget liv många ggr. o tom försökt för flera år sedan men jag hade lämnat brev till en del inte minst vänner eller fd. vänner med en förklaring.
Kanske var det därför hon ej ville umgås för hon hade bestämt sig o ville ej att jag skulle sätta stopp för det?

Det som sårade mycket var också att jag erbjöd mig att sjunga på begravningen som jag varit säker på att hon velat...kanske hade jag fel men tror att några i hennes familj o kanske hennes dominanta väninna bromsat det.
Den ene sonen verkade nämligen vilja det men när allt var klart att jag ej skulle det har han inte svarat på meddelande eller i telefon vilket är ledsamt.
Den andre skrev ett väldigt taskigt meddelande och delvis har jag mig själv att skylla eftersom jag klampade in o ville få svar på några frågor som jag misstänkte att han hade.
Kan inte tro att det är samme pojke som jag fiskade med,lagade mat åt,badade i sjön med o stöttade
Han har precis som hon hade  många jättefina sidor och jag har älskat de alla 3 oerhört mycket och kunnat gå igenom eld och vatten för dom...men detta kan jag inte smälta.
  
Efter detta och att jag inte får sjunga trots att det varit det finaste sättet att hylla henne så har jag beslutat mig för att inte gå på begravningen...känns inte som jag är önskvärd ...uppenbart blev jag bara utnyttjad så finner jag det som hyckleri...blev varnad av andra vänner men lyssnade ej 
Jag hoppas hon fått frid och att sönerna får mycket stöd och kärlek och att den andre goe sonen hör av sig...vore fint att följa hans liv .
Kanske tycker en del av er som läser detta att jag är hård och egoistisk vad vet jag.

Det enda jag vet är att jag står väldigt ensam för min närmsta väninna som alltid funnits har fullt upp med sjuka 
föräldrar,jobb o barn så jag vill inte ringa o belasta henne ...hon vet inte hur jäkla dåligt jag mår.
En annan äldre kompis har i samma veva själv mist en gammal väninna så henne vill jag inte heller bolla med.
Den 3e som jag umgåtts med i ca 25 år bröt jag nyligen kontakten med då jag inte kände att vår relation längre gav nåt mer än irritation..
För kan man inte minnas att en vän bett en att inte prata om min fd. familj om inte jag själv tar upp det då måste nåt vara fel eller så vill man vara respektlös.
Beslutet tog vi väl mer eller mindre gemensamt
Jag har ångest över att inte kunna klara mig själv o få att be om hjälp...något som jag inte gör i första taget.
Många av de som kallat sig mina vänner har ingen förståelse för ångesten,rädslan och att faktiskt inte kunna sköta sitt hem längre helt o hållet.
JAG ÄR LIVRÄDD!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg